Jag känner hur jag i slowmotion dras in i någon form av depression. För var dag som går blir jag bara mer och mer nedstämd. Känner att jag inte räcker till... Att jag inte duger som jag är just nu..... Att jag inte ger mina barn det de behöver eller vill....
Jag känner mig oftare och oftare ensam. Ingen att dela saker och ting med. Jag har sambon och honom kan jag prata om allt med men ibland behöver man någon annan både för sin egen skull men även för honom.
Jag har varit så upptagen de senaste åren så de vänner jag haft har en efter en börjat dra sig undan.
Jag vet att jag får skylla mig själv och att det inte hjälper att gnälla men för att skona han där hemma skriver jag av mig här.
Livet går upp och ner för de flesta och just nu är det lite mera ner för mig. Blir ju bättre det vet jag men fy farao vad jobbigt det är innan det vänder......
Jag skriver inte det här för att få höra någon annans åsikt eller tröst. Jag gör det för att lätta lite på det jobbiga. Jag har varit här förr och jag vet hur det blir bättre. Men ibland måste bara få gnälla lite.....
